Göteborgs Historiska Fäktskola

Bra, då ska vi beställa sex stycken då.. är vi överens om att vi vill ha hjalten så lika som möjligt som de på mina "finsablar"?De har ju lite längre grepp än de andra övningssablarna och därmed lite mer plats för en rejäl handske när man vill ha en sån..


Om det är någon mer som vill ha, posta snart.


-Andreas

Mina första bluntade stålsvärd jag köpte för några år sedan är Henwei's Practical Viking och Practical Knightly. Tänkte höra med er här som har lite mer erfarenhet om olika klingor och liknande vad ni har för erfarenheter v Henwei's svärd. Duger de att sparra vettigt med?



Jodå (fast företaget heter "Hanwei"). Ialla fall är de hållbara nog. Knightly duger hyfsat till svärd och bucklar-sparring, vad jag vet. Vikingen har du ingen direkt nytta av hos oss, men om du går till Elvegrimarna eller några andra vikingareenactors funkar det säkert.


Practical hand-and-a-half brukade vara ett hyfsat budgetalternativ för långsvärdssparring för några år sedan, men sedan dess har det dykt upp bättre grejer och vi brukar inte rekommendera det numera. Inte för att det är direkt uselt eller farligt, det är bara det att det finns bättre billiga alternativ nu.


Faktum är att det gäller de flesta av Hanweis modeller. Bättre budgetalternativ finns till nästan allt, de har blivit lite frånsprungna. Ett område där vi fortfarande tycker att Hanwei har ett rätt bra budgetalternativ är värja. Deras 37-tums practical rapier är inte så tokig. Jag har en sån själv. :-)


-Andreas

En mycket trevlig man det! Före detta överstelöjtnant och gammal T4-officer. Dock är mig veterligen samtliga sablar vi har på muséet oslipade. Om jag ine har fel för mig så var tanken att de inte skulle slipas förrän i händelse av krig. Har för mig Peter berättade det.



Jodå, det var standardförfarande precis som du säger. Vid unionsupplösningen var det visst nåt Värmlandsregemente som faktiskt fick order att slipa upp sina sablar om det skulle bli gränsoroligheter. Annars är det ont om "legitimt" slipade sablar.


Själv lät jag slipa min hos Muhréns i Göteborg, ett litet slipningsfamiljeföretag som kör med gammaldags metoder. Jag vet att det sänker antikvitetsvärdet, men sabeln är oerhört mycket mer värd för mig som huggträningsredskap än som antikvitet. Man lär sig väldigt mycket på skarphuggning som man inte kan lära sig på annat sätt.


-Andreas

Det är vår ordförande Peter Alf du ska prata med i så fall Han har koll på det mesta vad gäller uniformer och utrustning inom den svenska armén. Han är både ordförande för muséets huvudstyrelse och föreningen jag tillhör, Garnisonsmuseum Hässleholms Vänner.


Enklaste sättet att få tag på honom är via muséets hemsida:




Trängtrupperna använde kavallerisablar (liksom förstås kavalleristerna), så vitt jag vet. Under andra hälften av 1800-talet var det modellerna 1854, 1864 och 1867 som gällde. En skarpslipad 1867 har jag själv och använder till huggträning ibland. :-)


-Andreas

OK. :-) Säger ingen något innan onsdag är det kört för denna gång.


-Andreas

Det finns inga svenska bajonettmanualer äldre än 1800-talet vad jag vet. En trevlig svensk bajonett- och sabelmanual från 1868 hittar du bland andra sabeltexter på vår sajt, här:http://www.ghfs.se/Sabel/Texter/tabid...


Palaestra Svecana som Roger nämnde (1693)verkar vara det enda någorlunda gamla vi har på svenska över huvud taget. Sabelsystemet vi tränar utformades under början av 1800-talet, manualerna vi använder är från mitten eller senare delen.


-Andreas

Då är det bara en feder kvar just nu, specialaren med handsmidd pommel och kors. Om jag fattar det rätt är detta ett foto på den:





Rätt snyggt med hexagonal scentstopperpommel..


-Andreas

Som Roger säger tränar vi enbart kampformer det finns tillräckligt utförlig information om för att faktiskt kunna återskapa något så när så som de var. Det du nämner om romersk strid är ju inte ens i närheten av att vara tillräckligt. Vad jag vet finns inte en enda specifik teknik beskriven, inte ens grundtekniker eller garder. Alltså tränar ingen av oss det.


Vill man kan man naturligtvis försöka lista ut hur man slogs med dessa vapen i alla fall, men då blir det rent spekulerande och experimenterande och man kan aldrig veta om det man experimenterat fram ens liknar det romarna gjorde. Sånt lämnar vi åt reenactmentfolket. Samma sak med vikingarnas olika vapenkombinationer, eller för den delen neolitisk flintyxa. :-)


För de kampformer vi tränar finns oftast dussintals utförliga manualer bevarade, som beskriver både grunder, principer, grundtekniker och avancerade tekniker, i vissa fall hundratals sådana. Imånga fall är de även illustrerade.


-Andreas