Du edler Lew schwing dein Kraus haar
Nun dir des Greiffen eben war
Der mit seim stoltzen muth und pracht
Die gfreyte Marxbrüdr all voracht
Den soltu für dir hawen nidr
Und zu reissen all sein gefidr
Das ihn sein Gsellen müssn weg tragn
Die wolln wir auch auff die Köpff schlagn
I halvfri översättning (jag gör lite våld på versmåttet):
Ädle lejon svinga här ditt krus du
Tag dig för gripen väl i akt nu
Den som med sitt stolta mod och prakt
inger i alla frejdiga Marxbröder förakt
Den skall du framför dig hugga ner resolut
Och slita alla hans fjädrar ut
Så hans gesäller måste iväg honom bära
Dem vill vi också i skallarna skära
:-)
-Andreas
PS. Kommer från en bok jag inte tidigare hade hört talas om,
PPS. OK, ordet "resolut" la jag bara till för att få till rim :-) Jag är bara människa.
Anders Linnard wrote
Haha, dags att börja dikta liknande verser om andra grupper.
Axel Pettersson wrote
Folk är folk, då och nu
Inför denna skrivelse blev kung Johan tydligen alldeles utom sig och skrev ett berömt skällebrev som torde sakna motstycke i vår utrikespolitiska korrespondens genom tiderna: "Wij haffue bekommit thin schriffvellse och ther utaf nu som tillförenne förnummit, hvad oförnuftigt bondactigt högfärd, lögn och föractellse tu bruker emot oss, menn vm wij iche hade hört, att thin fader war storförste vid Rydzlandh, då hade wij wäl hafftt orsak att tage din mening ther aff, at någenn munnck eller bondekar hade warit fader åth tigh, effter thu schriffuer så obeschedkigh, lijke thu hade warit vpfödd ibland bönder eller annet lööst partij, som ingen äre wethe.
Mmen wij förnimme, att thu haffuer satt digh i sinnet, at thu med thin oförnufftt och högferdige ord will förfäre oss, och ther med willt du före krijg mot oss, ändog tu tillförnne wäl haffuer förnummidt, at wij slätt inthet fruchte för thin macht.
Mmen effter titt brev förmäller ähnnu som tillförnne om een stor oförskämd lögn i så motte, att wår salige her fader, then stormectige, högborne furste och herre, her Gustaff, Suergis, Göthes och Wendes framlidne konung, salig och höglåfflig i åminnelse, schulle vara een bonde, smålenningh och iche utaf herre slecte, ther liuger du skenneligh vdi din hals, så offte thu thet säger"
Han upplyser därefter utförligt om Vasarnas anor och släktförhållanden och framhåller att Lindholmen där Gustaf Vasa föddes ligger ingalunda i Småland, "så som tu och andre flere haffue skenneligen dictet oc lugit." Att familjen var mycket fin borde tsaren kunna förstå av det faktum att det ingenstans i kristenheten är sed att välja ringa män till konungar: "Menn vm thet är scheedt i Rydzland tilförenne, då weet tu best bescheed ther vm aff thine rydzsche crönicker. Men thu schriffuer så myckit gäckerij och flärd och haffuer oreenet och besmittet thin munn med så mychin lögn, att han näppeligen någen tijd kan bliffue rheen igen."