Göteborgs Historiska Fäktskola

Såld till mig!
Passa er nu, för nu har jag snott Axels framgångsessens

http://www.youtube.com/user/eldsdrak/videos
Har tyvärr missat dessa utmärkta videotolkningar av SkaraborgsHistoriskaFäktSkola (SkHFS). De har ju legat uppe i över ett år.
Grymt jobbat David och Jacob. Ge oss mera.

Jag får oxå backa ur...tyvärr.

Hur har det gått med de här fedrarna Dick?

Som ni säkert har märkt så är det länge sedan det kom upp några videor på min kanal. Det är pga av att jag inte längre har någon kamera.


Vill däremot uppvigla till att alla plockar med sig kameror och ser till att filma sin eller andras träning. Det är ett jättebra instrument för alla, vilken nivå man ligger på. Tror även att detta är en stor faktor till att GHFS är den ledande klubben i världen.

Grattis Andreas!


Till nästa år kommer jag förhoppningsvis att ha en mkt bättre budget och kan därför hänga med dig till olika delar i världen för att fightas och socialisera mig. Hoppas på att komma med till Fight Camp i år iaf.

Axel Pettersson wrote


2) Brist på muskler framförallt i ben och bål/rygg är nog också en anledning till att folk är dåliga på att få tekniker att funka i sparring, men vår fysträning är rätt gedigen, så där handlar det mest om att man måste dyka upp på träningarna.


3) Hur man tränar spelar också roll, för det första måste man fokusera på det man gör, att stå och tänka på annat leder verkligen ingenvart, man msåte lägga lite själ och hjärta i träningen (man kanske inte märker det själv men om du står bredvid ett tränande par så är det väldigt uppenbart vem som engagerar sig och vem som står och dagdrömmer).


4) En annan anledning till att många har svårt att få till tekniker i sparring är att man så fort man sparras börjar spela säkert för att man vill "vinna" (vilket är dumt eftersom sparring är träning, inte tävling), så man gör bara det man (tror att man) kan, alternativt står och snipar mot händerna på sparringpartnern. Se sparringen som en annan övning, säg till din partner om det är något särskilt du vill öva på, eller be henne göra vissa attacker mot dig, osv.

Håller verkligen med Axel på alla punkter han tar upp, men vill ge lite av mina egna tankar om det han säger, ifrån mina erfarenheter. Detta är inte info riktad till Alexander, utan något som alla bör ta del av.


1) Här kan jag egentligen bara säga WORD! Tänker utveckla med vad sportkommentatorer pratar om ofta när det gäller hockey. Gissar att ni är några som gillar den sporten som hänger här på forumet. Ofta brukar de tala om, om ett lag inte får till sitt spel, är "att spela enklare". Det är med innebörden att man bör ta enklare taktiska beslut/pass/skott för att på det sättet få igång sitt spel och därigenom bryta motståndarens tekniska/taktiska övertag. Man ändrar game-plan med andra ord. Det är ju något vi även bör fokusera på. Att vara enklare i vårt utförande. Flashiga saker fungerar sällan, men när de fungerar så är det pga att man har gjort ett bra förarbete där man pressat sin motståndare med enkla men ack så effektiva attacker/parader. Kolla min och Axels video

2) Väldigt viktig del av vår träning. Våra förebilder var extremt vältränade. De finns manuskript som visar hur man klättrade i helrustning mellan två väggar. Vill se någon som fixar det i HEMA-communityn, då kan man komma och snacka. Där måste vi oxå ta ett större ansvar själv. Ingen kan tvinga dig till att göra dina övningar ordentligt och höja vikterna när du känner att de inte ger dig något. Inte om vi skall behålla vår goda stämning. Gissar att ingen vill ha pennalism framför kamratskap?


3) Här är där jag kanske har mest att tillägga pga mina egna erfarenheter. För ett tag sedan hade jag väldigt lite tid att träna pga av jobba och andra saker. Det fick mig att tänka om. Hur skulle jag kunna utvecklas trots att jag inte är på träningen så ofta? Förutom det vanliga som sömn och mat, vilket jag inte tänker ta upp mer, så försökte jag att se till att vara totalt fokuserad på min träning. Det innebar att jag ibland fick välja personer som jag vet vill fokusera lika hårt som jag eller som jag försökte få på samma nivå som mig själv. Jag skäms inte för att säga att jag varit egoistisk med min träning, mitt mål är ju att bli så bra som jag kan bli och tränar jag inte så kommer jag heller aldrig komma dit. Jag vet att de som jag tränat med får ut massor samtidigt. Vet att jag har tjata i Grundkursen, när jag var tränare där, om vikten att vara en bra träningspartner. Det är samma sak där. Full fokus även om DU inte gör tekniken som övas. Det ger även dig jättemycket. Vet att Anders och Axel lyckas med, och har som mål, att alla övningar skall vara tillfredsställande för båda parter, så gör övningarna med största möjliga seriösitet.
Detta appliceras ju lätt på sparring. Om man verkligen fokuserar på sin sparring så ger den mkt mer. Jag gjorde ett tag så, efter Anders fantastiska förslag om att föra träningsdagbok, att jag gav mig själv olika fokuspunkter som jag skulle ha under sparring tex. Vor, Nach, Aggressivitet, Skydd, Winden. Jag gjorde så att jag bytte fokuspunkt när jag kände att jag inte kom längre, just då, med den. Sedan gick jag tillbaka till dem för att kunna använda mig av de erfarenheter som jag fått genom de andra fokuspunkter.Sedan hade jag även en betygskala som jag gav mig själv och pratade mkt med de jag tränade/sparrades med för att få feedback. All kritik är viktig och värdefull.


4) Om vi går till källorna så pratar alla "Mästare" om att träffa huvud eller bröst. Få attacker skall specifikt riktas mot händerna, med långsvärdet iaf (annat när det gäller enhandssvärd). Tror att detta är något vi måste försöka pressa oss själva att eftersträva. Inte för att jag tror att handträffar är meningslösa, men för att manuskripten uppmanar oss att träffa vissa områden och att du får en helt annan reaktion om du träffar någon i de vitala delarna. Tror att det kan vara ett hjälmsyndrom. Hjälmarna är så pass bra att de inte gör det minsta ont att bli träffad i huvudet och man känner sig säker där. I själva verket försöker vi simulera blankvapenstrid. Huvuderna hade rullat och vi måste jobba på att få tillbaka den känslan. Min terapi var att kolla på detta klippet för att få tillbaka min rädsla för motståndarens vapen:
Sedan är snipingen något som höjer skaderisken enormt mkt och många av oss är beroende av våra händer i våra jobb. Tyvärr finns det inga bra skydd för vår sport i nuläget, förhoppningsvis så kommer det i framtiden.
Jag uppmanar alla att försöka släppa sin prestigen (vinnarskallen) och försöka att lägga krutet på att utvecklas. Ni kommer ha mkt roligare och träningen kommer ta er till nya oanade höjder. Sparring är inte tävling, glöm aldrig det.


//Robert