Göteborgs Historiska Fäktskola

Ja, Sutors svärd är helt klart underliga. Vet inte om jag såg i den bästa möjliga bildkvaliteten men ansatsen ser ut som två separata pinnar fastsatta längs eggarna. Underligt. Vad gäller ränna tyckte jag nog det såg mer ut som en ås. Särskilt med tanke på triangeln vid basen. Fast på kanske en tredjedel av bilderna var den bara ritad halva bladlängden och förde då tankarna till en ränna.

Just det. H var det nog. Och fingret är på C, ingen fånig siffra. Fast om den fastnar på ansatsen beror ju på utformningen av denna. Gubben Liechtenauers i fåtöjlen lär ju knappast fånga något.

Som fortsättning på tråder "beställa lichtenauer från Albion" svarar jag nu en vecka senare:Kan man få be om konsekvens i begreppen tjock, bred, lång och dylikt, det är lite förvirrande. Jag föreslår: Eggen är tjock eller tunn, Ricasson (ansats på svenska) och bladet är brett eller smalt. Läderbiten brukar modernt gå under namnet regnkappa vilket nog förklarar funktionen tillräckligt.Ansatserna på originalen verkar vara cirka fem centimeter breda, alltså ungefär lika breda som på skarpa vapen. Det ger samma resultat ifråga om fingerskärning vid bind. Jag instämmer även i argumenten om ökad styrka.I Meyer är ansatsen vinkelrät eller svagt framåtpekande med vassa kanter. På bild VII kan man se att mannen till höger lägger pekfingret om hjaltet. Då är det nog skönt med en stoppande ansats. Annars finns det inga bilder där man faktiskt binder mot ansatsen (en tveksam) utan alla bindningar är en bit ut på bladet eller helt inne vid hjaltet. De övriga källor jag orkar kolla just nu har rak eller bakåtsluttande form.Det borde tyda på att den inte skall bindas emot på det sätt som Albions är utformad för att göra. Om man ändå skulle vilja binda på det viset så räcker det med en vinkelrät ansats eftersom kraften är riktad snett in mot bladet. Jag tror Albion överdrivit formen för att även kunna binda krafter längs bladet, något som inte uppstår om man fäktas korrekt. ELLER så har Peter en källa som inte jag har.För er som inte gillar den heter medicinen vinkelslip.

Peter sa att det finns förebilder med ränna, men jag har inte sett dessa själv. De bevarade som Jörg m.fl. tittade på samt även modernare övningssablar som jag själv sett har en spets som är platt och tunnar ut till cirka en halv millimeters tjocklek. Jag gissar att Albion valde att fortsätta rännan ända ut för att kunna bibehålla eggtjockleken eftersom ingen skulle godkänna en så tunn spets som originalen.


Men det är min gissning.

Nu har Albion släppt sin Meyer. Än så länge finns den bara på den amerikanska sidan.


Kanske lite fula "vingar" men annars verkar den toppen. Aningens lättare än Lichtenauer men samma storlek. Vad tror ni?

Jag har för mig att de extra svärden skulle tillfalla föreningen. Beställningen var väl dessutom kraftigt försenad.


Om stål (förenklat):


Järn(Fe)+Kol(C)=Stål


Kolhalt 0,1-0,3%= konstruktionsstål, det som förr kallades järn, icke härdbart. Aka bonnjärn, blötjärn, svartjärn.


Kolhalt 0,4-0,6%= Verktygsstål, ett härdbart stål lämpligt för t.ex. hammare, mejslar m.m.


Kolhalt 0,7-0,8%= Fjäderstål, ett hårdare stål men också lite sprödare.


Kolhalt 0,9%= Eggstål, Skithårt och lämpligt till eggar med hög skärpa.


Kolhalt 1,0-1,6%= Gjutstål


Kolhalt 2,0%= Gjutjärn


Alltså, ju högre kolhalt desto hårdare och sprödare. Med härdningen kan man kompensera för vissa egenskaper och genom att legera med olika metaller kan man få andra egenskaper. Min 18% crom ger "rostfritt" stål men man förlorar också i hårdhet. Mangan, magnesium, molybden, nickel m.m. kan användas för andra egenskaper.


Därav "krom-vanadiumstål" och "manganstål" men att säga "Kolstål" däremot är lika relevant som "kopparbrons", "träboisering", "Chai-te" eller "salsa-sås"