Inlägg om intensitet i tävling/sparring

[Andreas Engström]

Lite då och då dyker det upp vettiga saker på SwordForum. Detta var en av dem. :-)


Det är skrivet angående matcher inom "The Broadsword League" (en utmärkt idé, för övrigt), men är precis lika relevant och vettigt oavsett vapen.


Broadswords and Buffaloes
A short essay regarding levels of intensity in League bouts
-Christopher Scott Thompson


http://forums.swordforum.com/showthread.php\?t=95428


Läs detta, det är värt den lilla tid det tar. Fundera gärna på hur det kan vara relevant för vår sparring och för tävlingar, t.ex. på Swordfish.


-Andreas

[Jimmie Segerstedt]

Bra skrivet. Detta är nog bra att banka in i oss som just börjat med sparring också. Känner iaf själv att jag lätt drar iväg i tempo, vilket inte bara ökar skaderisken utan även gör att man kan fastna i fel tekniker eller begränsa antalet tekniker som man vågar göra.


edit: med banka menar jag inte bokstavligen

[Conny Corneliusson]

Mmm... helt klart bör detta tänkas på vid tävlingar (SF) och inte minst när vi själva sparras. Har mött personer som t ex blandar in sparkar, som tar en mindre smäll för att ge en större, som inte (pga okunskap eller brist på kännande pga skydd) reagerar på snitt. Detta skapar mycket riktig som Scott T säger en stor fördel för "buffeln". Jag har inget emot att det blir lite "rough" men jag vill har det klarlagtINNAN sparringen börjar så att sparringen blir på lika villkor.


Jag tror att detta är något som kontinuerligt bör diskuteras i fortsättningsgruppen. Att vi börjat försöka få bort alla dubbelträffar och försvara oss bättre mot nachschlag är också ett steg i rätt riktning i vår sparring.


//Conny

[Magnus Mårtensson]

Jag kan inte annat än att hålla med, speciellt eftersom jag är så ny och oinsatt i problematiken. Precis som Jimmie så känner jag att jag drar iväg i sparring, kanske för att man "vill vinna" och ser en öppning. Däremot så kan jag se fördelar att öka intensiteten också, t.ex. för att inte få en "rädsla för svärdet". Jag har fortfarande en hälsosam respekt för nylonet, och vill gärna träna bort den, för att kanske bygga på med en avighet mot att bli träffad om ni förstår vad jag menar. Vill inte vara avig mot smärta, men väl mot att bli träffad

[Niklas Mårdby]

Hans huvudpoäng är ngt jag inte reflekterat över innan men väl upplevt.



This brings me to my point. I can fight at any level I need to, all the way up to 10, and so can many other serious broadsword fencers. Some broadsword fencers are not yet at the stage in their training where they are capable of that; 5 or 6 is the highest level they can handle while 7 or 8 would totally overwhelm them. However, 6 is the highest that I or just about anyone else can fence at with relative safety for both fencers, so anything beyond 6 is starting to leave the realm of a fencing bout and enter the realm of an actual fight.

What this means is that if I face an opponent who goes to level 7 or 8, I am forced into the position of being responsible for both of us, since he is not really being responsible for either of us. This puts me at an inherent disadvantage throughout the fight, because he can concentrate primarily on winning while I am forced to concentrate on making sure no one gets hurt, and then trying to win with that additional handicap. Obviously he could go to the same level in a real fight and I would lose if I couldn't handle it, but in a real fight I wouldn't have to be responsible for his safety at the same time. You can't replicate the mentality of a life or death fight in a competitive arena, because "I want to win" is a totally different mindset from "I want to stay alive" or "I want to kill this man."

For this reason, fencing at level 7 or 8 is not really realistic even if it seems like it ought to be more realistic. If both fencers go all out, one or both will be badly hurt. If not, then one of them is making sure it doesn't happen, at the expense of his own ability to fight and win. The "buffalo" (as rough fencers are called) might think he is showing appropriate control because he isn't fencing at level 9 or 10, but he is simply wrong. What he is actually doing is counting on his opponent's sense of responsibility to give him an unfair advantage.


Så sant så. Att ge sin motståndare ansvar för oss bådas säkerhet genom min buffelfäktning ger mig en oschysst fördel. Ngt man ska fråga sig själv under varje sparringsmatch och efter varje träff. Varför träffade jag? Var det för att jag vann genom bättre fäktteknik eller för att min motståndare inte kunde fäktas fullt ut för han/hon var upptagen med att hålla upp säkerheten i matchen?


Intressant tanke.

[Robert Molin]

Som Conny säger så försöker några av oss att arbeta fram ett sätt som gör att sparringen blir mer säker och att man verkligen fäktas efter sin förmåga. Personligen har jag börjat när jag tränar grundkursen att prata om vikten att överleva duellen/bouten/striden framför att få in en träff. Jag började seriöst tänka om när jag såg denna videon: http://www.youtube.com/watch\?v=3v4j3mvrDyQ. Alla ni som har testhuggt i något vet vilken liten kraft man egentligen behöver lägga för att hugga igenom något som symboliserar en arm. Då är det väldigt svårt, med det i åtanke och tidigare nämd video, att motivera lätta träffar.


Om man pratar om snitt som Conny nämde. Hur många i GHFS hade gladeligen pressat sina handleder mot en köttkniv när någon höll emot, och sedan påstå att den inte blev skadad?


Ena förslaget är att verkligen bua sig själv för dubbelträffar. Dubbelträffar uppstår antingen när man inte täcker upp sig själv ordentligt när man anfaller och/eller att man följföljer attacken även om man redan har blivit slagen. Båda är i Vor. Det är alltid något fel när det blir en dubbelträff, därför skall man göra allt vad som står i sin makt för att undvika dessa.


Nachschlaget är till för att man skall se till att täcka upp sina luckor efter man har utdelat det vinnande hugget. Alltså, får du in en träff se till att skydda dig så att motståndaren inte kan få in ett tjuvhugg på dig. Man kan täcka sig med ytterligare en attack likaväl som något försvar.

   
• Det mesta handlar om att man skall jobba med fotarbetet. Kan man jobba sig in eller ut ur situationer som ger en möjligen till en "clean kill" så kommer inte motståndaren kunna skada er. (Abzug is the KING)

   
• Använd er gärna av alla videos som läggs upp på YT(YouTube) för att lättare analysera vad det är som gjort att ni överlevde eller "dog" under just det utbytet. Är det något klipp ni vill titta närmare på som jag har lagt upp, ta med er ett usb, eller liknande, så skall ni få filen.

   
• Kom ihåg att lämna prestigen hemma. Den har vi ingen nytta av när vi tränar. Vi tränar för att lära oss och vi tränar för oss själva och för våran sparringpartners skull. Koppla på prestigen när det är tävling.

   
• Ta gärna en kort diskussion innan ni sparras om vilken nivå ni vill ha sparringen på.

   
• Långsparras mer. Det är ett jättebra sätt för att få en att verkligen hänga med i fotarbete och hitta luckor och veta var ens blottor är. Då kan alla slåss på lika villkor, vare sig man är atletisk eller mindre atletisk.

   
• Visa hänsyn till er partner. Försök att undvika farliga situationer. Säg till om det går för fort eller att personen är för hårdhänt. Vill inte personen lyssna på er så be någon tränare prata med personen. Vi är alla olika mottagliga för hur mycket smärta vi kan utstå.

Nog ordbajsat...//Robert "som säkert har missat massor av saker som han ville säga, men orkar inte skriva mer" Molin

[Conny Corneliusson]

Mycket bra inlägg Robert. Själv orkar jag inte ens skrivahälften. Flertalet av punkterna ovan borde ingå i en slags "sparringregel" Nu när fler och fler börjar sparras kan det vara bra att ha vissa hållpunkter så att inte sparringen "ballar ut" till något annat än den träningssituation som den är. Något för tränargruppen att fundera över.


//Conny

[Anders Linnard]

Jag vill bara kommentera här att det inte är så enkelt att säga att det finns ett sätt att fäktas på, att man bara ska använda si och så mycket kraft osv. "Riktig" fäktning går ut på att göra varandra illa och även om kraften inte behöver vara fullständig eftersom det handlar om skarpa vapen, så ska man akta sig för att säga att den inte är det. Sparringsituationen är konstruerad och det måste alltid finnas kompromisser. Men att minska kraften och hänvisa till att det inte behövs mer eller säga att det finns ett korrekt sätt att fäktas när det gäller brutalitet är ganska komplicerat. Det handlar istället om sunt förnuft och respekt. Ta det varligt med varandra och prata med varandra om hur hårt ni slår. Jag har sagt det förr och säger det igen, sparringen är inte ett ställe för stolthet eller uppgörelser.





/A

[Conny Corneliusson]

De som sparras bör även fundera över var de hugger sina hugg. Hugger du din motståndare där han ej har skydd (ex benen) bör större försiktighet iaktas. Det är inte ok att hugga mot någons ben (vilket ofta innebär att man öppnar sig från attacker från ovan) och sedan mota en smäll mot huvudet där man har hjälm. Syftet är självklart att inte bli träffad i huvudet men jag har varit med om fall där jag fått smäll på benet och högt min motståndare i huvudet där han har skydd. Han tar då den "sämsta" smällen men jag får ondast.


En annan sak vi bör tänka på är hur hårt vi slår mot våra händer. Jag är inte förtjust i att en del hugger väldigt hårt mot händerna. Det finns inga handskar som skyddar mot det och fingrarna är känsliga.


//Conny

[Andreas Engström]

Conny Corneliusson wrote


De som sparras bör även fundera över var de hugger sina hugg. Hugger du din motståndare där han ej har skydd (ex benen) bör större försiktighet iaktas. Det är inte ok att hugga mot någons ben (vilket ofta innebär att man öppnar sig från attacker från ovan) och sedan mota en smäll mot huvudet där man har hjälm. Syftet är självklart att inte bli träffad i huvudet men jag har varit med om fall där jag fått smäll på benet och högt min motståndare i huvudet där han har skydd. Han tar då den "sämsta" smällen men jag får ondast.

Å fjärde sidan (ungefär) skulle jag tycka det vore bra om fler hade (och använde) ben- eller minimum knäskydd. Vi har ju dessutom en del knäskydd till utlån. Katten har flytt säcken, folk slår mot benen numera (och i rätt situation är det fullt legitimt, naturligtvis inte då man "offrar huvudet för att ta benet" men det går att göra en attack mot benen mycket säker för en själv). Det blir egendomligt om man inte kan göra de attackerna på grund av att ens motståndare inte skyddat sig.


Jag brukar iofs förvarna om att jag tänker använda benattacker om tillfälle bjuds, och be min partner ta på åtminstone knäskydd. Själv har jag det nästan alltid numera.


-Andreas

[Conny Corneliusson]

Benen är ett legitimt mål utan tvekan men rent generellt bör försiktighet iaktas vid hugg mot kroppsdelar som saknar skydd. T ex bakhuvudet, rygg, axlar, bål, skrev m.m. Vissa har numera skydd för vissa av dessa delar och då är det ok men har motståndaren inte det, bör försiktighet iaktas = inte detsamma som att undvika att träffa där. Roger visade mig schyssta benskydd i söndags som han beställt från England och som inte kostade så där värst mycket.


Vi bör dock vara försiktiga med hur mycket skydd vi skaffar oss. För att återkoppla till artikeln. Det ärHUR vi sparras som är avggörande för säkerheten, inte andel kroppsdelar som har skydd.


//Conny

[Axel Pettersson]

Jag har alltid haft som regel att man ALDRIG attackerar nacke och ryggrad, oavsett hur mycket skydd man har där. Nackskydd är ur den synvinkeln skydd mot hugg/stöt som landar där av misstag.


Jag vill också upprepa det Anders säger, att det finns flera sätt att fäktas på. Det ger också att det finns ett oändligt antal variationer på sparring, du kan sparras helt utan skydd om du vill och upp till michelingubbe-varning, och med ett oändligt antal syften. Att "vinna" är bara ett av dom, och man ska som minimum vara överens med sin sparringpartner om man sparras för att vinna träffen (vilket är ett bra sätt att träna vissa aspekter i HEMA) eller om målet är nåt annat (vilket tränar andra olika aspekter). Vilken simulator och vem man sparras med påverkar såklart också. Ens egna mål och ens egen inställning (t.ex hur mycket smärta man är beredd att utstå) avgör, man måste bara komma ihåg att förmedla dom till sin sparringpartner.

[Roger Norling]

Conny Corneliusson wrote



--- Roger visade mig schyssta benskydd i söndags som han beställt från England och som inte kostade så där värst mycket

Det var alltså dessa jag köpte: www.mister-solutions.co.uk/shin-and-knee-guards-2772-p.aspSnorbilliga och skyddar rätt bra. Schola Gladiatoria har dem som standardutrustning numera.


Frakten blir billig också, eftersom de är fjäderlätta.