Stark & Svag del av svärdet!

[Christian Bergsten Karlsson]

Hej!


Jag läste lite om svärdets starka och svaga del och lite tankar poppade in i min skalle. Dessa beror delvis på definitionen av var brytpunkten mellan stark och svag ligger på ett svärd med en specifik användare.


Först inför jag begreppet "greppets tyngdpunkt". När du greppar svärdet lägger du din kraft på svärdet i två punkter (vanligtvis). En punkt för var hand. Dessa krafter kan sammanställas till en gemensam kraftutövning på hjaltet på en position som står i relation till den kraft som respektive hand utövar på svärdet. I normala fall uppskattar jag att den hamnar i den "nedre" kanten av den primära handen.


Gränsen mellan stark och svag bör ligga lika långt framför svärdets tyngdpunkt som "greppets tyngdpunkt" ligger bakom. I den punkten kommer, om man förenklar svärdets tyngdpunkt till en pivot, kraften du lägger in att vara identisk. Längre ut får du ut mindre än du lägger in.


Baserat i denna hypotes så bör du ha en större del stark yta på svärdet om du har ett bredare grepp. Vidare så bör en muskulös person som fäktas mot en muskelsvag person ha lättare att hamna i stötsituationer vid bindning och i omvänt förhållande så bör du ha lättare för hugg. (Bortsett från ren muskelverkan så bidrar detta till att förklara varför en stark person kan fäktas likvärdigt, en svagare person, med ett tyngre/större vapen.)


Naturligtvis är konceptet mycket mer komplext än jag förklarat här. Jag har dock försökt hålla mig något förstålig. Rent praktiskt innebär hypotesen att om du bedömer motståndarens svärd, grepp och styrka innan striden så kan du avgöra ungefär var han är svag respektive stark och utnyttja den kunskapen i "striden". Dessutom med samma bedömning på dig själv ser du var det är meningslöst att försöka vara stark eftersom du ändå förlorar på det.


Jag uppskattar att brytpunkten kan variera i position med upp till ett par decimeter från en person till en annan.


Era tankar?


- Christian


PS.  Jag undvek ordet "Mittel" eftersom jag är osäker om det avser klingans mitt eller den brytpunkt jag beskrivit.  DS

[Andreas Engström]

Felet med det resonemanget är antagandet att svärdets tyngdpunkt skulle utgöra en pivot i en bindning. Det gör den inte. Pivotpunkten är i bindningen helt enkelt där din främre hand greppar svärdet. Det är där som balanspunkten ligger för den hävstång ditt svärd är när du väl står i en bindning. Tyngdpunkten har bara betydelse i själva hugget.

Det som verkligen spelar roll i bindningen är längden på din hävstång jämfört med din motståndares. Dvs. avståndet från pivotpunkten till kontaktpunkten med motståndarens klinga.

Så länge ni möter varandra en bit ut på klingorna och har samma vinkel på dem (dvs ni möts egg mot egg eller flata mot flata, 45 grader mot 45 grader, etc) gäller det mycket enkla sambandet att om ni har lika lång hävstång är ni tämligen jämnstarka. Har du kortare är du starkare, har du längre är du svagare. Faktorer som styrka och grepplängd förbleknar i sammanhanget, om inte skillnaden är verkligt extrem. Visst, har ni för tillfället exakt samma hävstångslängd och vinkel är du starkare om du har mer råstyrka eller längre grepp, men den skillnaden kan omintetgöras av minsta förändring i kontaktpunkt eller vinkel och är därmed ganska oväsentlig.

En annan faktor som också är mycket viktigare än råstyrka eller grepplängd är som sagt vinkeln mellan klingorna.  Om vi har ungefär lika hävstång men min sannegg ligger mot din flatsida är jag oerhört mycket starkare än du i bindningen. Detta för att handleder och armar är mycket svagare i sidled än framåt-bakåt.

Dessa två faktorer tillsammans gör det också extremt svårt för en betraktare att se vem som egentligen är starkast i en bindning. Om jag har två-tre decimeter kortare hävstång kan det se ut som om jag är överlägset starkare, men om det är min flatsida mot din egg är du troligen lik förbaskat starkare än jag.

Den enda situation där råstyrka, grepplängd och liknande faktiskt börjar spela en större roll än hävstångslängden och eggvinkeln är när ni möts väldigt nära bådas hjalt, för då blir hävstångseffekten så pass liten att andra faktorer börjar märkas. Sådana situationer brukar uppstå när en eller båda är väldigt aggressiva och rusar in, och båda har då en tendens att hamna i en hög Kron. (Personligen brukar jag strax innan det händer slå hans klinga åt höger med hjaltet, gå lite ut åt vänster och släppa med vänsterhanden och ta kontroll över hans armbåge, och med högerhanden slå in knappen i plytet på honom eller hugga honom i huvudet)

Så visst, känner du på dig att din motståndare är väldigt mycket starkare, undvik de situationerna ännu mer än du normalt gör. Och vet du med dig att du är väldigt stor och stark kan du ju fundera på att medvetet söka upp de situationerna, men det kan vara en farlig strategi (se parentesen strax ovan).

Sammantaget kan man nog säga att styrka i bindningen är något man lämpligen känner snarare än  ser eller planerar/analyserar i förväg.

-Engström

PS. När vi talar om klingans Schweche/Stercke är det förstås en grov förenkling, nödvändig för att kunna föra en begriplig och generell diskussion snarare än att drunkna i detaljer. Och då är det ingen som helst vits med att analysera det mer än att säga att Stercke är den nedre halvan av klingan, Schweche är den övre. Mittel är helt enkelt.. mitten.

PPS. Vill du gräva ner dig i detaljer kan du fundera lite på den andra viktiga saken i en bindning, nämligen skillnaden i hur mycket man "trycker emot", Hart/Weich (Hård/Vek) som är minst lika viktig som Starck/Schwach.

[Christian Bergsten Karlsson]

Andreas Engström wrote
Felet med det resonemanget är antagandet att svärdets tyngdpunkt skulle utgöra en pivot i en bindning. Det gör den inte. Pivotpunkten är i bindningen helt enkelt där din främre hand greppar svärdet. Det är där som balanspunkten ligger för den hävstång ditt svärd är när du väl står i en bindning. Tyngdpunkten har bara betydelse i själva hugget.

Nu har du läst mer än jag skrivit. Det är naturligtvis ingen pivotpunkt i en bindning. Jag har gjort en mer avskalad modell med svärdet svävande i luften. Varje gång du påverkar svärdet så kommer det att föröka rotera kring sin tyngdpunkt (så länge din påverkan inte ligger i linje med densamma) Det är grundläggande mekanik. Det jag säger är att baserat på var du lägger din kraftpåverkan på svärdet så går det att säga var motsvarande moment uppstår på klingan. (Glöm alla krafter som behövs för att hålla svärdet i luften osv de är inte releveanta för definitonen,. enbart vilka slutsatser man försöker dra av resultatet).

Bidningsyta (träffvinkel), Bindningsriktning och övriga saker du nämner kommer självklart att ha mycket större påverkan än effekterna av mekaniken kring svärdet och stark och svag. Om det råder inget tvivel, och det har jag heller inte hävdat. Jag nämnde aldrig bindningsytor och träffvinklar eftersom de inte är relevanta för det jag säger. Tanken är att du kan få en viss fördel av kunskapen om var du rent mekanskt är stark respektive svag och vad det innebär vid yttre påverkan. Denna kunskapen kommer aldrig att bli mer än udd, en droppe (som får bägaren att rinna över).

Andreas Engström wrote
Det som verkligen spelar roll i bindningen är längden på din hävstång jämfört med din motståndares. Dvs. avståndet från pivotpunkten till kontaktpunkten med motståndarens klinga.

Precis!
Det faktum att den praktiska pivotpunkten kommer flyttas närmre hjaltet, genom att du håller och svingar svärdet, relativt den rent mekaniska hypotes jag satt är en bisak. Det viktiga är att det finns inget som kan flytta din pivotpunkt längre ut på svärdet, och därav genom att betrakta var stark och svag del hamnar utifrån dig och svärdet så kan du säga att där ditt och svärdets gemensamma mekaniska mittpunkt ligger är en brytpunkt för stark och svag. Även om du har råstyrka, även om du har fördel av bindningsyta m.m. så säger jag att du bör inte agera stark i en bindning utanför denna punkt även om du rent tekniskt på grund av andra faktorer, som du nämnt, mycket väl kan vara starkare. Mekaniskt förlorar du på ett sådant utövande och i längden blir även små skillnader väsentliga. Du ska ju idealiskt kunna strida en trettio strider i rad utan paus. Har du då slösat energi på vägen så...

Det faktum att jag nämnde ytterligare potentiella effekter, även om de liksom detta. har liten påverkan kan vi lämna för tillfället. Kunskapen om dina egna begränsningar, mekaniskt, är det viktigaste. Du bör kunna uppskatta din motståndares motsvarande begränsning och om han sedan väljer att överskrida den så är det bara till din fördel (i längden).

[Andreas Engström]

Christian Bergsten K wrote
Nu har du läst mer än jag skrivit. Det är naturligtvis ingen pivotpunkt i en bindning. Jag har gjort en mer avskalad modell med svärdet svävande i luften. Varje gång du påverkar svärdet så kommer det att föröka rotera kring sin tyngdpunkt (så länge din påverkan inte ligger i linje med densamma) Det är grundläggande mekanik. Det jag säger är att baserat på var du lägger din kraftpåverkan på svärdet så går det att säga var motsvarande moment uppstår på klingan.  

Men i vilken situation menar du då att detta är intressant? Det spelar i princip ingen roll alls i bindningen, och har därmed egentligen ingenting med stark/svag att göra. Det är begrepp som spelar roll i en bindning, inte annars.

Lite mer väsentligt vore det i en diskussion om huggmekanik.

Bidningsyta (träffvinkel), Bindningsriktning och övriga saker du nämner kommer självklart att ha mycket större påverkan än effekterna av mekaniken kring svärdet och stark och svag. Om det råder inget tvivel, och det har jag heller inte hävdat. Jag nämnde aldrig bindningsytor och träffvinklar eftersom de inte är relevanta för det jag säger. Tanken är att du kan få en viss fördel av kunskapen om var du rent mekanskt är stark respektive svag och vad det innebär vid yttre påverkan. Denna kunskapen kommer aldrig att bli mer än udd, en droppe (som får bägaren att rinna över).

Små faktorer kan man ju prata om hur länge som helst. Vädret är också en faktor. Svärdens längd. Svärdens slipning. Markens lutning och beskaffenhet. Vilka skor du har. Vilka skor din motståndare har. Var solen står.  Hans och din motivation och humör. Vem av er som sovit bäst natten innan. Vilken typ av kläder ni har på er (begränsar de rörligheten? skyddar de något mot ett snitt?) Det finns oändligt mycket som spelar in, och det tjänar inte mycket till att lägga tid på att utvärdera faktorer som har så liten betydelse att de i 99% av fallen drunknar i andra, mycket viktigare, faktorer.  

Keep it simple. Tänk på det som verkligen spelar roll. Allt det andra hinner du ändå aldrig fundera över i en fajt. Speciellt inte i en "riktig" situation med skarpa vapen och en motståndare som faktiskt vill döda dig. Aven om  vi väl troligen och förhoppningsvis aldrig kommer att faktiskt hamna i en sådan tycker jag personligen att det är det man bör träna för.

Det faktum att den praktiska pivotpunkten kommer flyttas närmre hjaltet, genom att du håller och svingar svärdet, relativt den rent mekaniska hypotes jag satt är en bisak. Det viktiga är att det finns inget som kan flytta din pivotpunkt längre ut på svärdet, och därav genom att betrakta var stark och svag del hamnar utifrån dig och svärdet så kan du säga att där ditt och svärdets gemensamma mekaniska mittpunkt ligger är en brytpunkt för stark och svag. Även om du har råstyrka, även om du har fördel av bindningsyta m.m. så säger jag att du bör inte agera stark i en bindning utanför denna punkt även om du rent tekniskt på grund av andra faktorer, som du nämnt, mycket väl kan vara starkare. Mekaniskt förlorar du på ett sådant utövande och i längden blir även små skillnader väsentliga. Du ska ju idealiskt kunna strida en trettio strider i rad utan paus. Har du då slösat energi på vägen så...

Hm. Nej tack. Jag vill leva, och för den sakens skull måste motståndaren oskadliggöras. Och jag struntar faktiskt högaktningsfullt i om jag slösat en Joule energi eller två på vägen. Kan jag sätta svärdet i huvudet på motståndaren gör jag det. Oavsett om det "slösar energi" eller inte. Resultatet är att jag lever och han är död, och energin var därmed i mitt tycke väl spenderad.

Jag lovar dig att den dag du står i bindning med skarpa svärd mot en vrålande halvbärsärk med hatet lysande ur ögonen kommer inte du heller att fundera över att spara lite energi. Döda honom. Fort. Herre jösses.

Det enda tillfället när man möjligen skulle fundera i sådana "energisparar-banor" är i ren sportfäktning, i en sparringturnering eller liknande. Och det tycker jag personligen är rätt ointressant. Jag studerar hellre fäktningen som en rent pragmatisk överlevnadskonst. Mer Ringeck än Meyer/Sutor, om du förstår vad jag menar. Meyer är intressant han också, men grundfilosofin åtminstone jag är ute efter är den från den tidiga fäktningen, på liv och död.

-Engström