Hallå Andreas,
Kul diskussion det här! Ska vi flytta över den till en egen tråd så vi inte kapar Roberts?
Du skrev(jag har glömt bort hur man citerar):
"
Jag tror det finns fördelar att hämta från att sparras utan skydd, det finns ju olika typer av sparring!
Den sparring jag tror du syftar på är den som vi oftast kör under träningarna, ren "kamp" alltså med alla träffytor, skydd och med syftet att bli bättre på att slåss, enkelt nog. Positiva bieffekter är ökad känsla för timing, tempo etc.
Men man kan ju använda sparring till att träna massa olika saker. Modifiera sparringen lite så kan du lägga mer fokus på en särskild teknik, på att förbättra fotarbete, timing etc. Skillnaden mellan sparring och rena övningar blir suddig, och det är inte så konstigt, sparring är ju en övning bland andra.
Vi tränar ju mot det något abstrakta målet att bli bra fäktare, inte att bli bra på sparring med lacrossehandskar och fäktmask. Vi gör avkall på realismen i vissa typer av sparring genom att använda bluntat stål eller wasters och skydd, i gengäld kan vi fäkta mot hela motståndaren och öka intensiteten. Det man tappar då är känslan av att fäktas helt utan skydd, man blir lite för säker.
Sparras man helt utan skydd får man den känslan starkare. jag tror det är av relevans att få den känslan emellanåt, med hänvisning till målet att bli bra fäktare, inte bra "sparrare". Men det innebär inte att man också faktiskt riskerar liv och lem, man fäktas ju med kontroll! Utan skydd tvingas man ha väldigt god kontroll över var man har sitt och motståndarens vapen, en väldigt bra övning i kontroll mao.
Du skrev också:
Sammanfattningsvis menar jag att det finns ett värde i att träna olika typer av sparring (the great triangulation or what have you), man tränar olika saker med olika typer.
