Rapir & dolk
Med ett vapen i var hand
Rapir, eller rappir, är ett enhandsvapen som blev allt mer populärt från mitten av 1500-talet och framåt. Till en början skilde det sig inte nämnvärt i användning från det medeltida enhandssvärdet, men man gjorde det längre för att fokusera mer på stötar än hugg.
Det var framförallt italienarna som ledde utvecklingen mot användandet av rapiren. Italienarna hade även stort inflytande i norra Europa under 1500-talet och de konkurrerade delvis ut både äldre traditioner och lokala varianter. Även spanjorerna, och sedermera fransmännen, utvecklade rapirsystem som fick stort inflytande utanför respektive lands gränser.
Rapir användes inte bara som ett enskilt vapen, utan vanligtvis tillsammans med en dolk, en liten sköld eller en cape i den andra handen.
Rapir & dolk, Joachim Meyer (1537 – 1571)
Träningen i GHFS
GHFS träning i rapir och dolk är fortfarande på studiegruppsnivå. Det innebär att det inte är en öppen kurs, utan att den är under utveckling. Träningen är experimentell och inte tränarledd i traditionell bemärkelse, utan medlemmarna i studiegruppen antas själva studera materialet och bidra till utvecklingen av kunskapen. Gruppen leds dock av en kursledare, Rickard Waern, som leder arbetet. Eftersom det är en studiegrupp så är deltagande inte primärt riktat mot nybörjare, utan det är att föredra att man har gedigen förkunskap av fäktning.
Studiegruppen fokuserar på den tidiga tyska traditionen, som är kraftigt influerad av den italienska sidosvärdsskolan från Bologna. Som källa använder vi Joachim Meyer, som är långt mer huggorienterad än senare traditioner. Svärden är också relativt tunga och korta, i jämförelse med det man vanligtvis tänker sig som en rapir.
Tider & kontakter
För träningstider se vårt schema.
Rapir och dolk under det årliga evenemanget Swordfish.
