Alexander Lundqvist wrote
Det var lite det jag tänkte på, att mästarhuggen är svåra. De är för mästare, eller? Skulle man kunna tänka sig att ha mindre fokus på dessa i grundkursen och mer i fortsättningsgruppen? Själv upplever jag rätt ofta att (teknik-) träningen och sparringen är så långt ifrån varandra, men det kan också bero på att jag är kass.
Det låter kanske lite om jag motsäger mig själv nu, men själva huggen är ju inte så mekaniskt jätteknepiga egentligen, iaf inte om man använder dom för attack eller som en enkel parad, och inte fokuserar på att man måste måste måste göra en parad/attack med backflip varje gång (det är alltså utförandet som kan vara svårt), men visst det vora nog bra för alla med mer träning på intensitet (så man kan applicera huggen i rätt kontext, våga vägra vekhet!), fotarbete och enklare hugg och parader (hengen + kron som oh shit-försvar), det är nåt vi pratat om länge och något vi aktivt arbetar med. Det står också rakt uppochner i nästan alla gamla manuskript. Min egen fäktning började utvecklas på allvar när jag började fokusera på att göra enkla parader istället för vackra mästarhugg, eftersom folk är dåliga på att ta initiativet fick jag nästan alltid en stark bind och helt plötsligt fick jag massa tillfällen att göra bra binden/windentekniker i sparring, i takt med att jag började känna mig säkrare i mitt försvar började jag kunna fokusera på att få in finliret med.
Brist på muskler framförallt i ben och bål/rygg är nog också en anledning till att folk är dåliga på att få tekniker att funka i sparring, men vår fysträning är rätt gedigen, så där handlar det mest om att man måste dyka upp på träningarna.
Hur man tränar spelar också roll, för det första måste man fokusera på det man gör, att stå och tänka på annat leder verkligen ingenvart, man msåte lägga lite själ och hjärta i träningen (man kanske inte märker det själv men om du står bredvid ett tränande par så är det väldigt uppenbart vem som engagerar sig och vem som står och dagdrömmer). Hur övningarna ser ut spelar också stor roll, vi har ju kört med mer friare övningar ett tag nu, flowdrills, florysh etc, där övningarna inte är statiska, kombinerat med mer sparringliknande övningar, och det ger resultat.
En annan anledning till att många har svårt att få till tekniker i sparring är att man så fort man sparras börjar spela säkert för att man vill "vinna" (vilket är dumt eftersom sparring är träning, inte tävling), så man gör bara det man (tror att man) kan, alternativt står och snipar mot händerna på sparringpartnern. Det här är inte bara rätt tråkigt, det är också direkt skadligt för ens utveckling eftersom man inte testar nya saker. Man måste våga nya grejer i sparring, man åker på lite stryk i början men sen sitter tekniker och då kommer man åka på mindre stryk än innan, plus att fäktningen blir roligare (människan blir glad av att lära sig nya saker). Se sparringen som en annan övning, säg till din partner om det är något särskilt du vill öva på, eller be henne göra vissa attacker mot dig, osv.
Slutligen så ÄR sparring och teknikträning två olika saker, så man ska inte förvänta sig att teknikerna kommer bara dyka upp lika vackert som i teknikträningen. Fri fäktning kan se sjukt snygg ut, men det är inte samma sak som att stå och "torrsimma", man måste jobba till sig läget för teknikerna. Kolla på vilken annan kampsport som helst där man sparras, det är samma sak där.