Nu är vi hemkomna och jag börjar känna mig som människa igen.
Ett grymt kul event precis som förra året, och det kändes verkligen som att folk generellt blivit ännu bättre i år. Tävlingen var den tuffaste jag varit med i, och det hängde på ett hår flera gånger, mot Oli Barker från School of the Sword låg jag under med 0-2 bara en halv minut in i matchen (man körde tills någon ledde med tre poäng eller tills efter två minuter, då vann den med flest poäng) och hade en rätt svettig stund innan jag kunde vända på steken. Oli körde med svärd och bucklare och det tog ett tag innan jag hittade hans egentliga enda öppning, Oli kör bolognesiskt så han håller svärd och bucklare separerade större delen av tiden, så hans övre högra öppning lämnades öppen när han attackerade med ett "oberhau"(eller vad det nu heter med italienska termer), jag vann genom att köra nachreisein mot den öppningen.
Mot Arto från Holland i kvartsfinalen var båda så trötta från tidigare matcher att det bara blev dubbelträffar i två minuter, jag vann i sudden death. Arto hade väldigt hårda vorschlag, och mycket av dubbelträffarna blev när jag eller han parerade uppföljningshugget men simulatorerna från Knight Shop som vi använde släppte igenom paraden, de var väldigt flexiga (något som ska ändras på). Eftersom båda var så trötta var deet ingen som riktigt klarade av att ändra sitt game heller, hjärnan gick på tomgång.
Lois Foster från Frankrike som jag mötte i finalen är också grymt bra, deet var en riktigt tuff fight, men jag visste innan vilket game han skulle köra (två snabba swerch vänster/höger) så jag lyckades vinna genom att parera två och sedan göra en motattack eller parera första hugget och sedan checka hans armar när han högg runt och hugga med svärdet i min fria hand.
Det känns sjukt bra att få vinna igen, det är ingen som vunnit samma tävling två år i rad så det är ännu en merit vi kan lägga till GHFS. Tack alla i GHFS och Sveriges alla klubbar som tränar med mig, som tränar mig och som ger mig massa stryk så jag måste jobba på att förbättra mig hela tiden.
Det var flera andra bra matcher i tävlingen med, allt filmades och kommer väl upp på youtube så småningom (men kolla inte på min och Artos match, alla dubbelträffar är verkligen pinsamt), Mishael Lopez elev Matysh var riktigt bra, han vann mot Colin Richards i första omgången (Lopez psykade ut Richards totalt innan tävlingen, han ser ju rätt skräckinjagande ut och spände ögonen i richards påpekade att Matysh var helt ny och att alla på hela eventet skulle se på när erfarna colin spöade nybörjaren, Matt Galas fick säga åt honom att sluta, men då var det för sent och det gick som det gick).
Simulatorerna vi använde var som sagt från Knight Shop, de var bra på många sätt men behöver förbättras på andra. Knappen och korset är av någon sorts plast respektive en lite flexig gummi, så de är hållbara och men kan samtidigt slå folk rejält med knapp och kors utan att riskera skada (till skillnad från wasters med stålknopp och kors), rätt praktiskt att kroset flexar lite när man kommer in till brottning med. just nu flexar de för mycket dock, det blir lite konstiga bindningar och hugg kan gå "igenom" parader ungefär som hanweis första version av sina stålfeders. Greppet är ett skal av gummi över ett plastgrepp över en stålskruv, gummit ger bra grepp men det kan vrida sig lite i greppet när man hugger, ibland gör det att man träffar med flatsidan i hugget, och tillsammans med den stora flexen kan det faktiskt ge ökad skaderisk, jag lyckades spräcka huden på både Lopez ochAndreas i sparring, vilket ger roliga U-formade sår när man träffar med flatsidan av spetsen men som är rätt onödigt, mindre flex hade gett mindre snärt i hugget och alltså mindre risk för att man slår upp hud, vilket inte ger fula ärr eller infektionsrisk. Scott Brown och Matt Galas blev å andra sidan jätteglada och började prata om tävlingsreglerna "back in the days" när man vann genom att slå upp blödande sår i huvudet på varandra (att slå med flatsidan är ett exempel på hur man kan få någon att blöda i huvudet utan att slå in skallen på dom).
Bryan från knight Shop var där och innan han hade hunnit dricka till på lördagskvällen så hann vi prata en hel del om hans wasters, och de är redan på gång att fixa mycket av det vi hade som kritik, de ska ha lite längre grepp som inte vrider sig i handen, mindre flex och lite mer "ruggiga" blad som inte glider så mycket i binden. Dom grejerna till trots är hans wasters redan nu en bra produkt som funkar bra att träna och sparras med och som ligger långt föra shinaier i träningsvärde, till bra pris dessutom. Beställer man några stycken ska det också gå att be om egna specifikationer.
Bryan pratade också om att göra jackor, handksar etc för HEMA, och om allt går som det ska ska vi vara med och testa produkterna.
det var flera bra klasser med, jag gick på en med Waldman Szabolz från Ars Ensis i Ungern där vi gick igenom hans tolkning av meyers "Cirkelhugg", som egentligen är ett kombinationshugg med swerzchhau och schielhau, Szabolz påpekade att det i Döbringer sägs något i stil med att många andra mästare vill hitta på egna namn på nya hugg men att allt egentligen kan härledas till Liechtenauers ursprungliga hugg, och att Meyer förmodligen är ett exempel på det, när liechtenauers lära hunnits spridas i över 200 år och inte längre var så hemlig behövdes mer avancerade tekniker för att spöa motståndaren. Kul teori.
Utöver all bra träning, tävling och sparring var det såklart mycket härligt umgänge med skönt och udda folk, Dijon är verkligen ett event som handlar mycekt om människorna som är där, och det märks att Fabrice och hans gäng lägger stor vikt på att alla ska trivas och ha roligt. Bara av den anledningen är Dijon ett event som det är värt att åka till. Jag köpte med mig ett extra exemplar av den betömda kalendern smo vi kan hänga upp i skåpet.
hemresan var inte riktigt lika kul som ditresan, vi fick vänta 12 timmar på Charles de Gaulle på vårt plan, personalen hade inte brytt sig om att öppna förvaringsboxarna så vi kudne inte lämna vårt bagage och åka in till Paris. att spendera en natt på betonggolv på en bädd av svettiga träningskläder med ett öga öppet för att inte uteliggaren i hörnet bredvid ska sno din väska är inte särskilt glaomröst, man hade ju hoppats på röda mattan och kungamedalj och eskort av JAS-plan, men vi måste ha missat det.
Nästa år är det 10-årsjubileum för Dijoneventet, Eruopas äldsta årliga HEMA-event, det kommer säket bli det bästa någonsin, så vi hoppas få se massa svenska fighters där nere med svärdet i ena handen och ölen i den andra!
P.Shär finns en recension av eventet av Matt Galas:
www.swordforum.com/forums/showthread.php
