Joachim Meyer's stil med tillhörande träsnitt

[erik nilsson]

hittade en sida med Meyers manualer. ganska sent 1500-tal så jag tittar mest på bilderna. riktigt snygga träsnitt som illusterar Meyers "framskjutna hängade" stil och så klar när det gäller mig: TOKSNYGGA 1500-tals kläder. har pratat om dom här sidorna med samuel några gånger
om någon vet vad det är för typ av träningsmesser som dom använder så uppskattar jag upplysningen
förutom är sidan är mycket bra om man vill ha träsnitt på landsknektar

[Andreas Engström]

Jaså, du är en sån där som uppskattar JÄTTESTORA BYXOR? :-) Det ligger något i tanken att ju mer man, ju större byxor.. men någonstans på 1500-talet tycker jag de gick lite väl långt.

"Träningsmessern" är en dussack. En enkel typ av kroksabel med ett avlångt hål för knogarna, gjord i ett enda stycke av lite varierande material beroende på användningsområde och vad som fanns tillgängligt. De har tillverkats både i stål (mycket ovanligt), trä (vanligt), härdat läder (vanligt) och lär även ha gjorts av valben/valbarder ibland.

En dussack är egentligen inte en träningsmesser; om man vill träna messer skall man ha en messer. Dussacken har ju inte alls samma typ av hjalt, den saknar helt både parerstång och den  "pigg" som skall sticka ut åt handens översida i 90 grader från parerstången.

Många messertekniker måste med andra ord modifieras kraftigt för att kunna utföras med dussack, och en del blir helt omöjliga.

Dussacken är mestadels ett rent skolvapen, en sorts "sportfäktningsvariant" av falchion/messer. Det lär ha varit ganska vanligt med allmänna fäktningsturneringar där vinst ofta avgjordes med första blod från huvudet. Lite på samma sätt som singlestick i england, men dussacken blev nog aldrig riktigt så "folklig".

-Engström

[Robert Molin]

Tack för denna utförliga informationen, Andreas.


Sonen min köpte en stål-dussack på Kunghälla medeltidsdagar för två år sedan. Just den modellen som han köpte  har en svagt böjd klinga. Vet inte om det var vanligt eller ej? Skulle kunna ta med mig den till träningen någon dag om det är någon som är intresserad av att känna på den. Själv tycker jag att de är underligt balanserade, grymt framtunga, men det kanske är det bästa för ett huggvapen?


Jag stötte på denna sida för ett tag sedan när jag satt på ett nattpass och försökte hålla mig vaken. Träsnitten är otroligt välgjorda och mycket vackra. Det är imponerande att se vilken hantverks/konstnärs- skicklighet det hade redan då.

[Andreas Engström]

Dussacker var nästan alltid böjda, ibland ganska rejält. Men stål var mycket ovanligt, som sagt. Mestadels helt enkelt eftersom det var ett träningsvapen som man vanligen inte skulle ha ihjäl folk med.

Dussacker är nog vanligen ganska framtunga, bland annat för att de inte har någon balanserande svärdsknapp eller andra tunga detaljer i hjaltet. Dessutom är de ofta enkelt tillverkade utan någon nämnvärd "distal taper". (Ööhh.. vad är den svenska termen egentligen? Alltså, fenomenet att klingan blir tunnare (dock inte nödvändigtvis smalare) längre ut mot spetsen)

Jag tittar gärna på din sons replika, om du har lust att ta med den någon gång..

-Engström

[Robert Molin]

Om minnet inte sviker mig, vilket det ofta gör, så tar jag med det på torsdag.

[erik nilsson]

[erik nilsson]

[erik nilsson]

nu var det ju tänkt att jag skulle lägga in en bild här på en superhet erik i full mundering men det gick inte, hur gör man det?

[Robert Molin]

Det är väldigt kul att se skillnaden på deras garder jämfört med hur vi lär oss våra.
http://st-max.org/weapons-edu-long2.htm
Tydliga exempel är ju på shrankhut, kron, höger nebebhut och för den delen en smärre förändring på langort. Gissar att det är just dessa saker som det diskuteras febrilt om på de forum där det finns "sakkunniga" inom området och inte en Newbie som mig.
Det finns även en länk till en annan sida från denna sidan. Skulle bara vilja ha ett utlåtande om denna killens fotarbete.
http://st-max.org/FechtWeb/Guards/Ochs-Lft.htm
http://st-max.org/FechtWeb/Guards/Tag.htm

[Andreas Engström]

Antar att du syftar på hans främre fot.. tja, vi rekommenderar definitivt inte att stå så där. Det lustiga är att om du tittar på andra bilder på samma sajt där de demonstrerar garderna två och två, riktade mot varandra, så står inte heller de så där med främre foten, utan precis som vi med foten riktad mot motståndaren.

I Meyers träsnitt har kämparna gärna foten riktad lite grann utåt (men inte så mycket som den där snubben i Vom Tag, det är helt groteskt). Är inte säker på varför. Har inte lusläst Meyer, men jag kan inte påminna mig att jag läst något speciellt i texten om hur man skall vinkla foten (inte ens i det korta kapitlet som specifikt handlar om fotarbete), vilket ju kan tyda på att det snarare är något illustratören hittat på än en viktig del i systemet.

Ser inte heller fördelen med att hålla Ochs så himla högt upp. Det skyddar inte den övre öppningen bättre, däremot öppnar det upp de lägre mer. Verkar svårare att göra en kraftfull stöt från en så hög position. Plus att man fort blir trött i armarna av att stå så där. Men jag är ingen Meyer-expert, det kan säkert finnas någon anledning till att stå så..

-Engström

[Niklas Mårdby]

Kanske att anledningen inte är tagen ur ngt manuskript utan bara är rent estetisk? Fotplaceringen känns det lite balettdansös över...

[Robert Molin]

Mina funderingar var ungefär samma som era. Träsnitt är ju inte det lättaste att göra och förmodligen tror jag att, som Engström sa, att illustratören valt detta uttrycksett för att få en dynamik i bilderna. Vinkeln på fötterna får ögat att automatiskt dras in i bilden, så att man inte missar vad som händer i bakgrunden. Kollade igenom träsnitten lite snabbt och ser att illustratören inte lagt speciellt stor vikt vid fotplaceringen. Det finns några bilder där benen är helt korsade i de mest omöjliga vinklar. Som denna bilden (vänstra gubben), man skulle ju snavat på sig själv.